Vad är en god djuromsorg?

På en av Sveriges Grisföretagares tidigare stämmor lästes det upp en dikt. En del av dikten lät så här:

”Sedan urminnes tider och inlandsisar
har vi haft ett särskilt gott öga till grisar
Bland de första av människan tämjda djuren
Ja, faktiskt långt före nötkreaturen”.

En dikt är en dikt, men det som dikten börjar med är sant, människan har hållit grisar som husdjur under mycket lång tid, jordbrukskulturen med dess grisar kom till Europa cirka 5 000 år före Kristi födelse och har varit en väsentlig del i jordbruket och är än i dag.

I början kan man nog säga att grisen har varit en ren hushållsgris som man har fodrat med restprodukter som fanns i hushållet och som inte människan åt. Liknande sker i dag fast i en större skala. Efter hand har man flyttat in djuren och effektiviserat produktionen till de systemen vi har i dag. Sättet att föda upp grisar skiljer sig markant, beroende på var i världen man befinner sig.

I dag ser världen ut som den gör och väldigt många länder har det gott ställt, utan krig och elände. Människan blir friskare och befolkningen blir äldre och äldre. Jakten på den dagliga maten är inte längre en fråga som man tänker på, utan det är bara att gå och handla i affären.

Sverige har sedan 80-talet varit ett ledande land vad det gäller djuromsorg, där grisen har varit i fokus och system att föda grisarna i har skapat en god djurhälsa och djuromsorg. Detta har resulterat i friska, produktiva grisar med låg antibiotikaanvändning.

Vid EU-inträdet i mitten av 90-talet beslöt sig Sverige för att ha kvar sin stränga djurskyddslag i tron om att vi skulle behålla konsumentens förtroende för det svenska köttet. Men där missbedömde vi marknaden totalt och det utländska ”billiga” köttet vällde in över gränsen. Resultatet av detta ser vi i dag med en minskad produktion. Tittar jag tillbaka 15 år i tiden till när jag gav mig in i denna näring och fick möjligheten att åka runt i Europa och se andra länders grisproduktion och berätta om den svenska, så var det inte många som blev imponerade. Vi kallades för ”die dummen Schweden” och det var inte många som förstod eller ville förstå vad vi pratade om.

Efterhand som människan får det bättre får vi också en annan syn på djuren och djuruppfödning, detta blir mer och mer märkbart och vissa grupper som är ganska starka och väl organiserade tycker inte att man ska utnyttja djur alls, vare sig för mat eller ekonomiskt syfte. Jag kan ibland själv hålla med, när man tittar runt på en del djurproduktion i värden, men här i Sverige har vi en god djuromsorg, där djuren växer bra med mycket låg antibiotikaförbrukning, eller hur ska man se det?

Vi i Sverige har alltid tyckt att vår djuromsorg är god, vi anser oss ha bra argument för detta, vilket jag tycker vi har. Men det är egentligen ointressant om inte konsumenten tycker det. Framgångssagan Svenskt Kött har på ett fantastiskt sätt lyft fram den svenska grisen och lyckats bygga upp ett förtroende hos konsumenten, ett förtroende som tar lång tid att bygga upp men kan raseras över en natt om vi inte sköter oss. Aldrig tidigare har konsumenterna varit så medvetna om vad de stoppar i munnen som nu, sociala medier sprider sanningar och lögner fortare än vad vi hinner reagera. Snabba nyheter och flöden i sociala media kan vara bra i många fall, men även lögner blir sanningar om man får det matat till sig varje dag.

Jag har själv en intensiv grisproduktion som jag är stolt över, med god djuromsorg. Men jag inser också att jag som grisföretagare måste bli mer transparent och vissa upp min produktion och leverera fakta kring hur den fungerar. Vågar vi inte vi visa upp hur den ser ut eller fungerar så är det andra grupper om kommer att göra detta, detta blir sällan till vår fördel.

Åter till Europa där många länder bara för några år sedan idiotförklarade den ”svenska modellen”. Där har man i dag tagit enorma kliv framåt i djuromsorgsfrågan. Man inför bedövning vid kastrering, förbjuder djur i bur, ger större ytor till djuren, jobbar för att upphöra med svanskupering med mera.

Detta är i sak bra, framför allt om det är åtgärder som minskar antibiotikaanvändningen. På många håll behöver djuren få det bättre och man behöver sänka antibiotikaanvändningen, inte minst för humanhälsans skull. Men det kan också skapa en svår situation för oss där skillnaden på produktioner i Europa blir mindre och man får svårare att hantera konkurrensen. Detta sker inte över en natt men jag tror över ett årtionde kommer många av våra europeiska länder ha en helt annan produktion med djurvälfärden i fokus.

Hur bemöter vi då detta, vi som ändå varit ett framgångsland i dessa frågor? Det är inte lätt, men med ett ihärdigt arbete i vår produktion, med öppenhet för ny teknik, lagförändringar och en stark kommunikation med våra konsumenter så är jag övertygad om att vi kan bibehålla ett gott förtroende hos våra slutkunder. För mig är transparens och öppenhet nyckelord för en stark svensk grisproduktion. Vi ska inte bädda in oss i någon sörgårdsidyll, utan visa upp verkligheten på ett sätt som vi styr över, berätta vad vi jobbar med och varför. Svensk gris har trots allt en mycket viktig samhällsfunktion, mer än vad många vet och tror.

Mattias Espert
Ordförande Sveriges Grisföretagare