Publicerad 2017-08-23

Sökes: sunt bondförnuft i köttdebatten

Efter ett kort sommaruppehåll och lite distans till debatterna under Almedalsveckan skriver jag den här ledaren. I år bjöd Almedalsveckan på över 4 000 seminarier, flera utav dem berörde vår näring på många olika sätt, men det som har störst genomslag är klimat och miljö.

I stort kan man säga att vegotrenden just nu blåser stark i debatterna. Som jag ser det finns det två klara tydliga spår för de som förespråkar en mindre köttkonsumtion, fast budskapen är indirekt sammankopplade. Det vi ofta hör i debatten är att vi skall äta mindre kött för att spara på miljön. Samtidigt påhejas detta utav argumentet att vi inte skall äta kött överhuvudtaget, därför att maten om vi äter kött inte kommer att räcka till för en ökad befolkning i världen. Det sistnämnda förespråkas i dag utav djurrättsorganisationerna, med stöd utav en stark koppling till miljöhänsynsargumentet i debatten. Deras huvudsakliga syfte är dock att vi inte skall producera kött. Istället skall vi ställa om vår tradition att äta kött som proteinkälla, till att äta mer baljväxter eller alger.

Visst är det så att köttprotein släpper ut mer koldioxid (CO2) än baljväxter per kilo protein, men skillnaderna är stora mellan djurslagen. Tidigare har vi haft en debatt om det röda köttet och då kopplat till nötproduktion. Nötkreatur är i dag det djurslag som släpper ut mest, över 30 kilo CO2 per kilo producerat kött, men som vi alla vet har de också en värdefull betydelse för faunan, då nöt betar på marker som inte skulle kunna användas för annan vegetabilisk produktion. 

Det som inte kommit fram är de stora skillnader som råder mellan djurslagen, ej heller produktionsformens betydelse för utsläpp. En konventionellt producerad gris släpper ut cirka fyra kilo CO2 per kilo producerat benfritt kött. Samtidigt vet vi att en stor del utav våra svenska grisar omvandlar biprodukter från livsmedelsindustrin så som drank, öljäst, mjölkprodukter, bröd, choklad, glass med mera, vilket sänker utsläppen betydligt. Grisen är outstanding på att omvandla detta till bland annat proteiner. Ekologisk djurproduktion ligger ungefär på det dubbla i koldioxidutsläpp, eftersom man med sådan produktion får ett sämre utnyttjande utav insatserna. Som en jämförelse kan nämnas att en flygresa till Thailand i ekonomiklass släpper ut 3 000 kilo CO2 vilket motsvarar produktionen för en svensk som äter konventionellt griskött i 25 år.

Det är inte utan att man blir lite förundrad över sättet  debatter kan fart utan vägd fakta. Jag satt på ett vego-
seminarium där det serverades vegoburgare och havremjölk. Det var inte utan att jag drog lite på smilbanden när jag tänkte på att mina grisar hemma i stallet samtidigt serverades restprodukter både från brödtillverkaren och havremjölkstillverkaren. Dessutom går mina grisars gödsel ibland till en biogasanläggning som i sin tur levererar gödseln till flera ekoodlare. Benmassorna från slakten mals ner och blir biogödsel till ekologisk odling. Sist men inte minst har man helt glömt bort att man måste ha en blandad växtföljd med spannmål och vall med mera för att kunna odla baljväxter. 

Ibland undrar man varför det inte finns mer sunt bonförnuft i debatten. Enligt min mening skall vi självklart tänka på miljön. Detta kan göras på olika sätt. En del utav oss väljer ekologiskt, andra konventionellt producerat kött eller grönsaker och några väljer en utlandssemester. En del, till exempel jag, gillar god mat och då gärna en välsmakande köttbit, vilket jag äter med gott samvete om den är rätt uppfödd. Vi lever i ett kretslopp och konventionell, ekologisk, animalisk och vetetabilisk produktion är beroende av varandra. Vi har allt att vinna på att vara rädda om alla produktionsformerna. Men vi måste vara sakliga i debatten och inte sila myggor och svälja kameler.

 

Ingmar Olsson
Ordförande Sveriges Grisföretagare