Publicerad 2008-12-08

Hur långt får det gå?

De avsevärda produktionsvolymer som konkurrerats ut från svenska marknaden på bekostnad av ökad import är ett allvarligt problem. En anledning som spelar en avgörande roll är kostnadsläget, Sverige har en betydligt restriktivare djurskyddslagstiftning än de flesta av våra konkurrenter.

Vi gick för ca 15 år sedan med i EU. En tro på att vi enkelt skulle avsätta våra produkter i Europa genomsyrade bondeetablissemanget vid tidpunkten. Tyvärr blev det aldrig så. Trots fortsatta, misslyckade, exportsatsningar har man vidmakthållit den s.k. svenska modellen. Det  kan dock sägas att vi till en del har oss själva att skylla.

Den fria rörligheten inom EU möjliggör för människor, varor och kapital att förflytta sig och är något av en grundbult. Den värnas och bör värnas. Detta innebär att en gris kan produceras i ett land, där kraven på produktionen är låga och säljas billigt till ett annat land med högre krav och dyrare produktion. Detta får konsekvensen att mottagarlandet slås ut med nedläggningar som följd. Alternativet är att få igång en lönsam export, något som dock är svårt om man har en produkt som är dyrare än motsvarande inhemska. De flesta marknader värdesätter inhemsk produktion högre än importerad så ett lågt pris är ett starkt argument vid begynnande export. Att förmedla alltför detaljerade mervärden på marknader, initialt, är svårt, däremot kan man på lite sikt bygga upp ett förtroende. Lönsam export får även det goda med sig att man sänker utbudet på hemmamarknaden och kan därigenom ta ut ett högre pris. Väl så viktigt då bondens del av den så kallade matkronan sjunkit från ca 20 öre till under tio de senaste 20 åren.

Vi kan nu dessutom konstatera att av den totala offentliga (storhushållen) upphandlingen av livsmedel i Sverige är endast 10–15 % svenskproducerat, resterande importeras med argumentet att det blir billigare. Myndigheter som skapar fördyrande lagar samt kontrollerar att vi efterlever dem avstår att köpa produkten beroende på att den blir för dyr! Detta talar sitt tydliga språk om värdet av våra svenska regler samtidigt som det uppvisar en rejäl dos dubbelmoral.
 
Vad vi behöver få till stånd är en utjämning av regelverket inom EU. Vi måste beredas möjlighet att kunna differentiera oss på ett sätt som attraherar fler marknader, både inhemska och utländska. Det går inte längre att försöka utestänga sig från denna så viktiga EU-marknad.

Anders Månsson
LAHOLM